Det som Aave, Axelar och liknande fall egentligen visar är inte dålig avsikt eller misslyckad decentralisering, utan oklar struktur. Min uppfattning är att de nuvarande styrningskonflikterna inom krypto inte handlar om dåliga aktörer eller att decentralisering "misslyckas". Det handlar mer om oklara gränser mellan tre saker som utrymmet upprepade gånger har suddat ut: - On-chain protokollstyrning - off-chain operativ utförande - ekonomiskt eller juridiskt ägande av immateriella rättigheter, intäkter och exits. DAO:er försökte komprimera alla tre till "token = ägande." Det kan fungera tidigt, men det tenderar att gå sönder när projekten mognar. Resolutionen är inte ideologisk – den är strukturell. Tokens måste vara tydliga med vad de representerar och inte representerar. Styrning bör bara omfatta det som är verkställbart på chain. Och off-chain-enheter bör antingen tydligt definiera skyldigheter gentemot tokeninnehavare eller sluta antyda ägande där inget sådant finns. Hybridmodeller fungerar bra. Tvetydighet är det inte.