Jag tror på den amerikanska trosbekännelsen och assimilationsprincipen, men det är uppenbart sant att Amerikas "släktlinje", särskilt grundargenerationen, är den vitala källan till vår nationella styrka. Ja, de tidiga amerikanerna utformade ett system som möjliggjorde assimilering genom gemensam tro—en av deras största prestationer—men det är dumt att tro att Amerika skulle kunna replikeras som en uppsättning abstrakta principer, utan faktiska amerikaner. Själva trosbekännelsen är produkten av en mycket specifik anglo-amerikansk kristen kultur, utan motsvarigheter någonstans i världen. Den mest grundläggande konservativa impulsen är att känna tacksamhet för våra förfäder och ödmjukhet inför vårt arv. Denna uppfattning om ren trosbekännelse är däremot djupt ideologisk och, som filosofiskt perspektiv, vänsterinriktad.

På samma sätt är Viveks argument att människor är "inneboende goda" ett vänsterargument, snarare än konservativt. Jag är glad att han kritiserar högerrasisterna, men vi borde argumentera detta på konservativa grunder, snarare än att återgå till en vänstersyn.

Historien visar att ideal är starkt beroende av kultur. Liberia grundades på principerna i den amerikanska konstitutionen, men misslyckades. Vår dröm om att införa amerikansk "demokrati" i Mellanöstern visade sig vara dumdristig. Ideal och kultur, principer och människor, abstrakta och särskilda, måste gå hand i hand.